Gårdagen..

Gårdagen var jobbig..outhärdigt jobbig..

Drt kändes osm om att ingen kunde hjälpa mig, ingen som förstod, ingen som förstod hur ledsen jag var.

Jag fick bara ont.

Ont i mitt bröst, i hjärtat.

Det spelade ingen roll hur mycket jag grät, för det blev inte bättre.

Jag var så hjälplös.

Jag ville ha närhet, närhet av en person som betyder mycket för mig.

Men hur skulle det vara då ?

Hade jag fått närhet från den personen, så hade jag ju inte varit ledsen, ledsen över denna händelse.

Hade det inte hänt, hade det inte behövts.

Jag behövde dig som mest igår, för två dagar sen, tre dagar sen, fyra, en vecka, en månad, ett år...

Att tiden går för fort är ingen nyhet, inte för någon.

Men att få upptäcka den på ett annat sätt, på ett obehagligt sätt, som en förändring, som om att tiden knappt finns är nåt helt annat.

Att upptäcka tiden som en sorg är också helt annat.

Ingen som förstår är svårt. Ni försöker men lyckas inte.

Att humöret går upp och ner för ingenting är ingens fel i denna situation.

Den som varit med.

Min familj, hur splittrade på ett sorgligt sätt vi än är, så älskar jag er så mycket.

Det börjar tycka på bröstet, upp i halsen, ögonen börjar bli mindre...gråt inte, Mikaela, gråt inte.

Jag orkar inte få blöta kinder och ögonen som dränks av mina salta tårar.

Pappa vill inte det, försök tänk så.

Men det är så jävla svårt, att vinna ett trasigt hjärta.

Aldrig att det kommer läka, aldrig helt.

Pappa, min pappa, att du inte finns mer har jag inte förstått ännu.

Det kommer ta lång tid innan jag förstår att jag aldrig mer kommer få höra din lugna röst igen

aldrig mer kommer att få se dig, få känna dig, höra dina andetag.

Du sa alltid till mig när jag var liten: "Du kommer alltid vara pappas gos, ända tills jag ligger i graven"

Jag skulle kunna sitta och skriva hela natten, morgonen, dagen

men ni skulle aldrig stå ut och läsa.

Att våga och orka leva utan den människa som stöttat dig

Att tvingas leva utan den människa som alltid funnits vid din sida, hela ditt liv

är en kamp.

Alltid att jag älskar dig, kära pappa.

Alltid ♥

vad fint du skriver.. förstår precis hur du känner, för jag har varit med om det! som du skrev.. förstår gumms! ring om du behöver prata, det kanske blir lite ensamt där uppe :) Kram

Hej mickis! vill bara säga att jag faktiskt förstår, jag har inte riktigt förstått ännu att min underbara syster är borta fastän att det snart gått 5år. om du behöver mig är det bara att smsa eller ringa, jag finns alltid tillgänglig

Kramar till dig / sandra

Finns här för dig hjärtat! Alltid! Och nu har du ju en ängel! :) Saknar dig och älskar dig! <3

Älskar dig gumman <3