Att drömma sånna här drömmar är både fantastiskt och väldigt obehagligt.

Det obehagliga kommer när man vaknar och man tror att det är sant, man undrar vart pappa är någonstans.

Är han hemma ? I mitt vardagsrum och väntar på mig ? Ute och kör sin Passat ? På jobbet ? Ute på branövning ?

Efter en stund inser man att allting bara var en dröm..

Det fantastiska är att pappa är med mig. Han träffar mig i drömmen, han ser precis ut som vanligt.

I vissa drömmar jag har haft har han sagt "Jag är inte din pappa, vem är du?" och sånna drömmar avskyr jag. Då blir jag verkligen rädd och ledsen.

Det är som om att det är en annan person fast han ser ut som pappa.

Mardröm.

Jag saknar dig så j*vla mycket, pappa !
Jag önskar över allt annat i hela världen, och jag skulle kunna göra vad som helst, jag vill bara att jag kan få se, höra och känna dig igen.

Så jävla orättvist allt ska vara hela tiden..

Snälla, jag vill drömma bra saker om dig, jag vill att du pratar, ser och älskar mig. Jag vill inte drömma dumma drömmar då du är med.

Jag älskar dig !!!!♥