det går framåt, men det sackar i backarna...

jag drömde om dig inatt, pappa.
att du levde, du halvlåg på soffan med ditt leende och din snälla röst som sa "hej gumman".
jag skulle hem och fråga efter ett recept, och raktfram såg jag min största stjärna.
jag såg och hörde dig, pappa.
det var en anan människa som gick bort, dom hade tagit fel på personen.
du hade bara varit borta..eller var det jag som var någon annanstans kankse..
det var så skönt att få se och höra din röst, pappa.
fan vad jag saknar dig !!!! :'(
varför varför varför varför varför !!??
varför just du, du som aldrig gjort någon illa, aldrig varit en "smutsig" människa, alltid haft din bra sida framme och alltid lyssnat på en.
det gör så JÄVLA ont i mig, varenda jävla eviga dagfan !!
det är så jävla skärande att höra andra prata om sina pappor, när man ser en liten dotter och en pappa på stan,att göra saker som du gjort och gjorde, bara att se en grön passat som rullar på vägen är jävligt jobbigt, bara en sån grej !! jag blir så jävla ledsen fast det kanske inte syns.
men jag kämpar, jag lyssnade på dig förut en gång när jag var ledsen.
och jag kommer ihåg den dagen.
vi låg i sängen och pratade i flera timmar. du lyssnade verkligen på mig !
vem ska jag prata med nu då? jag KAN INTE prata med någon !
du var hela min värld, pappa !
ibland önskar jag att tiden bara kan gå så jävla fort så vi ses.

puss gumman.. kom ihåg vad jag sa idag! love you!!